Rapport...
Var ett tag sedan jag skrev.
Kan säga att jag har dragits med influensan.
För ca 3 veckor sedan åkte jag på bihåleinflammation. Fick pencillin och körde ner immunförsvaret på noll.
För två veckor sedan kom Gabbe hem med ögoninflammation och feber, detta dök på mig direkt.
Vilket ledde till influensan, så nu är jag snart inne på vecka 3 vad gäller snor och halsont. Börjar sakteliga gå över.
Otur med bilen?
JA!!!
Mina svärföräldrar lånar vår bil emellanåt för att hjälpa oss att hämta barnen. Svärfar råkade backa in i ett rör på en bensinmack vilket ledde till att högersidan på bilen trycktes in lite grann vid dörren och tröskeln.
Ett par dagar efter detta ska vi åka på midsommarfirande och träffas ett helt gäng på en stor parkering för gemensam avfärd. En kille i gänget kör iväg och har ett stort släp efter sig. Han ser sig inte riktigt för och drar med sig förardörren och "knäcker" den på min bil.
Som tur var så gick den att stänga, annars hade jag fått vända och köra hem igen och det hade inte varit roligt.
Så nu är det lite panik att försöka fixa detta innan bilreparatörerna går på semester och för all del, jag själv går på semester. För vi ska använda bilen ganska mycket i sommar, då vi ska till Skåne ett par vändor. Och då vill man verkligen ha en fungerande bil.
I värsta fall får jag gå och hyra en bil under sommaren men det lär väl inte bli någon billig historia?!
Hur som haver. Det är materiella ting och jag bryr mig inte särskilt mycket om detta.
Det är som det är.
I dag jobbar Anna sitt sista pass innan hon går på semester, 5 veckor. Gottegrisen, min.
Jag går på semester v. 29-32. Inte fel....
Önskar Er en trevlig helg!
Så är det!
Mvh PO
Hyllning till äktenskapet.
För 8 år sedan var detta en dag fylld av förväntan.
Och den blev så lyckad.
Anna var den vackraste kvinnan på jorden och är det fortfarande.
Jag är precis lika förälskad i henne idag som jag var för dom 13 år sedan vi träffades.
De starkaste minnena från vårt bröllop är nog när pappa sjöng för oss och jag sjöng för Anna.
Så otroligt häftigt.
För övrigt bedriver vi sjukstuga i hemmet för tillfället.
Jag är inne på min 3:e infektion på kort tid med feber och halsont.
Pojkarna har fått ögoninflammation och det kladdas med ögonsalvor.
Anna är den som har bäst immunförsvar.
Jag måste vara den mest klent byggde mannen i vår tid.
Man kan ju undra när skiten ska ge med sig?
Tacksam dock att skiten kommer innan midsommar så man inte missar allt kul som väntar.
Vi ska som vanligt åka till Dalskär Camping i Bergkvara med en stor del av kompisgänget.
Så är läget för tillfället.
Blir lite kortfattat idag för jag är inte på tipp topp om man säger så.
Må väl bloggers and non-bloggers!
Så är det!
// P
En förbannad jurist...
....har jag.
I brevet jag berättade om för ett par inlägg sedan, skrev han att han ville att jag skulle ringa upp honom.
Detta gjorde jag och vi pratade i 50 minuter.
Under samtalets gång märker jag att han blir mer och mer irriterad på hur trafikskadenämnden har behandlat ärendet. Jag är mer inne på att, mer eller mindre, ge upp och lägga ner hela ärendet.
Och under samtalets gång bestämmer han sig för att vi ska överklaga beslutet.
Vi har 6 månader på oss att ta fram nya bevis.
För det är det enda som räknas. Bevis på print.
Han förstår min förtvivlan fast jag bedyrar att jag inte sitter och grubblar en massa över detta.
Det är ju som det är. Nämnden har tagit sitt beslut och dom väljer att gå på Trygg-Hansas linje.
För min del handlar det inte om pengarna, enbart. Utan själva känslan av att blir rätt behandlad av den skyldiges försäkringsbolag. Att bli misstrodd, det är det som svider mest.
Hur som haver så är inte sista ordet sagt i den här "härvan".
Jag är så tacksam över att det finns människor som min jurist som verkligen brinner för att skipa rättvisa.
Denna "Davids-kamp-mot-Goliat" . För det kan man kalla det!
Idag är det söndag och allt snurrar vidare i ekorrehjulet.
Så är det.
Mvh PO
Barnskrik och värme
Var i vårt avlånga land har det inte gjort det?
Värmebölja, kallas det, har jag läst.
Fredagskvällen spenderades hos svärföräldrarna.
Adam lämnade in 17.15. Sov som en stock när vi skulle vandra hem i sommarkvällen, varpå vi lät honom fortsätta sova.
Han vaknade 07.55 lördag morgon 15 h senare.
Han behövde nog den sömnen i värmen som råder.
Lördagen blev en heldag med att svalka sig så gott det gick.
I mitt fall med kalla öl, ( Efter kl 12.00 ;-)
Barnen i form av mormor och morfars minipool. Sedermera hamnade även pappa i denna, till barnens stora glädje.
Vi gav oss på bedriften att försöka klippa barnen på eftermiddagen.
Inte helt lätta förutsättningar.
Men det gick galant. Med klippmaskin så fick dom varsin klassisk pojkfrilla.
Finns att se HÄR
Söndagen fyllde vi upp vår egna badbassäng och ungarna blaskade mest hela tiden.
Och inatt var det som om familjen Taikon hade flyttat in. Gabbe hade det jobbigt i värmen och kunde inte ligga still, för han ville sova hos pappa inatt. Vilket medförde att jag också hade svårt att sova. Adam var som han brukar vara när han inte trivs, tokskriker och är allmänt jobbig.
Vid 00.30 tog jag beslutet att Gabbe och jag la oss på hans madrass på golvet i hans rum. Vi hade öppnat tvärdrag på övervåningen så på golvet var det lite svalare. Dock sover jag inget vidare på denna tunna madrassen och det har ju visat sig idag att detta inte var ett särskilt smart drag ur värkmässig synpunkt. Men vad gör man inte för sin fru och sina barn. Dom sov ju gott i alla fall.
Jag kan sova vid ett annat tillfälle.
Idag ska jag försöka handla myggnät att sätta upp i barnens sovrum så vi kan öppna lite mer.
OBS. Jag älskar värmen, jag gör faktiskt det.
Så är det!
// P
Så brann det inne....
Har tidigare skrivit om mitt ärende hos trafikskadenämnden.
Att min tvist med försäkringsbolaget skulle avgöras där.
Och idag kom beskedet.
Inte till min favör om jag säger så.
Känns lite bittert i skrivande stund. Visst, jag hade förberett mig på att det kunde gå åt pipan, men det har handlat om lite för mycket pengar för att jag inte ska bry mig.
Och varför gick det då inte min väg?
Jo, för att mellan åren 01-03 så finns det inga dokument över att jag har sökt läkarvård!
Dom tror att jag har varit fullt frisk under den tiden och att jag då har ådragit mig en skada som har gett mig whiplash. ( Enligt motstridande part, Trygg-Hansa, genom att lyfta bänkpress!!!!!)
Ändå skrev jag ett långt brev som skulle bifogas till trafikskadenämnden, där jag berättar att jag som 27-åring inte ville erkänna att jag hade en förmodad kronisk värk i form av whiplash. Jag försökte träna bort smärtan med rehabträning.
Vilken 27-åring vill erkänna kronisk värk?
Vilken människa över huvudtaget vill det?
Min dumhet har nu betalat sig och endast jag kan hållas som ansvarig för detta.
Istället för att vara en gnällig sjukhusmänniska så försökte jag att inte vara någon annan människa till last och ta itu med mina egna problem.
Tur att jag inte är en pengafixerad människa som jagar kronor och ören.
Då hade jag antagligen funderat på en annan utväg.
Så mycket pengar handlade det om.
Istället för att få en summa pengar på kontot så blir jag nu skyldig juristen en viss summa.
Lite kommer jag antagligen att grubbla över detta, om än en väldigt kort stund.
Så avslutningsvis säger jag:
Pengar är verkligen inte allt här i världen. Dom underlättar och är tyvärr nödvändiga i vissa situationer men jag är oerhört tacksam för det jag har fått och för det jag har.
Så är det.
Trevlig helg!
// P
Mina sista ord till en människa som aldrig var nöjd.
Detta är mitt sätt att säga tack och farväl.
Jag räckte aldrig till.
Jag nådde aldrig fram.
Trots att jag var så liten så ville jag.
Jag ville verkligen bli sedd, verkligen bli accepterad.
Men jag var inte god nog, gjorde inte gott nog.
Jag ville inget hellre.
Men valet var hela tiden ditt. Vill man inte så kan man inte.
Jag hade möjligheten att räcka ut handen flera gånger.
Hade du tagit den då?
Jag tror inte det. Du visade så tydligt var du stod och dit kunde jag aldrig nå.
Jag hade inte styrkan att riva upp det som så länge har varit.
Det hade tagit för mycket på mig. Jag orkade inte vända andra kinden till fler gånger.
Nu har du gått vidare till en annan plats och jag kan inte skruva tillbaka klockan.
Jag vill inte. Jag vill inte ändra det som har varit.
Du har bidragit på ditt sätt till att jag har blivit den människa jag är idag.
När man är liten förstår man inte, men det gör jag idag.
Kanske inte varför, men på ett vuxet sätt att valet alltid var ditt.
Idag är jag en stark man, inte den sköra pojken som aldrig nådde fram.
Då och då kommer alltid den lilla pojken att se genom mina ögon, kommer alltid att finnas inom mig.
Jag är mest ledsen för det du valde att missa.
En skör kärleksfull pojke som växte till man och fick egna kärleksfulla pojkar.
Jag önskar dig verkligen frid, att du äntligen ska få se allt med klara ögon.
Farväl och vila i frid.
Ny upplevelse
Vi ska på en muslimsk bröllopsfest.
En otroligt god barndomsvän har gift sig och ikväll ska han och hans fru har deras bröllopsfest.
Att på nära håll få vara med att delta och se hur deras traditioner är, är både hedrande och ska bli väldigt kul.
Vad har annars hänt sedan sist?
Min sura förkylning kulminerade i tisdags med att jag fick bihåleinflammation.
Så nu är det penicillin i dagarna 10. Skönt att äntligen få bukt med skiten.
För det är det verkligen, skit!
Vi har varit på 3-årskontroll med Gabriel.
Gick alldeles galant.
Med en slags skrämmande stolthet satt vi där och lyssnade på sköterskans och Gabriels konversation.
Han svarade så bra och duktigt på hennes frågor, och dom hade en egen liten dialog om saker.
3 år. Vart tar tiden vägen?
Och Adam. Jisses. Han börjar visa med sitt kroppsspråk vad han vill och hur han känner.
Han är bara för söt när han kommer med sina små sandaler och tultar fram till en, lägger dom i ens hand och sedan sätter sig på golvet och tittar uppfordrande på mig, menande att nu får du sätta på mig skorna.
Sedan vaggar han ut i tamburen och ställer sig vid ytterdörren.
Adam väger i dagsläget 9950 g och Gabbe väger 14,3 kg.
Våra stora grabbar.
Idag hade vi premiär med korplaget.
Vi loosade med 6-0. Under veckan fick jag 13 återbud från spelare som jag önskade skulle vara med.
Så är det ibland. Man är upptagen.
Bara att ta nya tag och sikta högt!
Önskar Er en riktigt trevlig helg.
Eder.
// P