En pappas plats i rymden

Natten har varit helt ok.
Gabbe har sovit i sin säng hela natten och Adam har bara vaknat ett par gånger, trots deras förkylningar.
Skönt, för Gabbe sover bättre i sin säng och när han sover själv.

Dilemmat är att jag själv sover sällan bra.
Jag har inte kännt mig utvilad på flera flera år.
Som i natt.
Jag har sovit alldeles för hårt, snarkat alldeles för mycket.
Känns som om jag har en betongklump i huvudet.

Jaja, man kan inte få allt!


// P

Lite stel som vanligt, men i övrigt ganska ok.
Helgen som passerade har gått i snorets tecken.
Gabbe blev risig natten mellan onsdag och torsdag förra veckan och det har hållt i sig.
Adam blev risig i fredags.
Tack och lov har ingen av dom haft någon högre feber eller knappt någon alls. Så det känns bra.
Och det har märkts för trots alla snytningar och nysningar så har det varit ett högt tempo på "luarna"!
I lördags flyttade syster och A ihop i deras nya lägenhet. En fyra på 100 kvm. Riktigt mysig är den också.
Undertecknad kunde inte av förklarliga skäl hjälpa till så mycket men jag fick lite gjort i alla fall, och en par pilsner slank även ner! ;)

Veckan bjuder på lite av varje. Sjukgymnastik, jobb, fest, BVC-kontroll med Adam.
På fredag ska vi ha fest med jobbet. Ägarna, Synerco, ska bjuda på fest och ryktet säger att det blir "grisigt"!!
Upp till var och en att tolka!

Adam ska på läkarkontroll på BVC och då passar vi på att reda ut lite andra frågor om vår hälsa.
På lördag ska vi träffa O och S. Anna fick i somras ett presentkort av dom på en restaurang med förbehållet att vi bjuder med dom, utan barn. Så det ska vi göra på lördag. Ska bli mycket trevligt.
Så för egen del kan man säga att helgen som kommer, blir i festens tecken.

Förra veckan berättade jag för personalen på dagis att vi har köpt hus.
Dom grattade oss och tyckte samtidigt att det skulle bli tråkigt att mista en sån go och härligt kille som Gabbe. Varken jag eller Anna vill egentligen lämna detta dagis men det vore inte rättvist mot barnen att inte göra det. Ju längre tiden går ju jobbigare kommer det att bli.
En sak är dock säker. Och det är att kommande 7 månader kommer att bli ganska påfrestande. Båda pojkarna ska lämnas av på olika ställen.
Anna har senaste veckan sökt handläggaren för dagisplacering på kommunen, talat in på hennes telefonsvarare men ändå inte fått tag på henne. Detta är fruktansvärt dålig stil tycker jag. Har man inte, på en hel arbetsvecka, 5 minuter över??
Alla föräldrar reagerar säkert likadant när det gäller ens egna barn. 

Man måste ha prövningar för att utvecklas.
Detta är jag ett levande exempel på.

// P

Min syster ringde mig tidigare idag.
Vi språkade en stund och i ett andetag kommenterar jag att mamma sms:ade och grattulerade mig och Gabriel på namnsdagen. ( Gunnar )
Syster säger: Ååå...namnsdag! Grattis! Är det Martin idag?!
PO: - Eeehhhh...nej!
Syster: - Eller, Martin!! Vad säger jag! Gunnar menar jag!!
Martin....*GAPSKRATT*.....var fick jag det ifrån!
Du heter ju inte Martin, jö!
PO: - *GAPSKRATT* ...Nej, det gör jag verkligen inte, och har aldrig hetat det heller i mitt 32 åriga liv! *GAPSKRATT*.

Sedan skrattade vi åt detta, hysteriskt i 5 minuter så tårarna rann!!!


Nu kan det vara värt att nämna en annan rolig kommentar från min syster.
Nu var det ett tag sedan det inträffade men i stora ordalag kan jag försöka återberätta den.

Vi sitter och pratar nyttig kost och träning för ett par år sedan.
Min syster börjar då redogöra för vad hon åt till middag.

Syster: - Som basmat så tog jag då 2 dl okokta makaroner.
PO: - 2 dl okokta makaroner??
Syster, som då inte märker hur tokigt det lät säger: 
- Ja, 2 dl okokta makaroner, eller okokta..jag menar kokta, jö!
PO: - Ja, det hoppas jag för annars hade det sett ganska kul ut, och knastrigt! * GAPSKRATT*

Ja, sedan skrattade vi lika hysteriskt åt detta med!

Vi har otroligt roligt tillsammans, jag och min syster!

Tack syster för att du finns och förgyller mitt liv med ditt underbara skratt!

// P

Idag fick jag höra goda nyheter!
Jag har fått en tjänst i tjänsten så att säga.
Det är inte så att jag ska byta arbetsgivare för det vill jag inte, men jag har fått det jobbet jag vickade på i somras.
Hur lång tid det kommer att vara vet jag inte, men för tillfället finns ingen "deadline".
Utan allt pekar på att det ska fortlöpa ett tag framöver och det känns så himla bra.

Jag trivs så himla bra i den receptionen och jag är väl omhändertagen.
Verkligen kick!

Det enda som saknas nu är att någon ringer och säger att det finns ett botemedel mot min kroniska värk, ett sätt att få det att försvinna.

Provade träna lite på egen hand igår, hemma.
Vi har en "trappmaskin" som jag körde på.
1500 steg på 16 minuter.
Antagligen tog jag i lite för hårt för natten har inte varit rolig och jag känner småsviter efter det.
Så är det. Ett ständigt "känna efter" för att veta var ribban ska ligga.
Läkare och sjukgymnaster säger att det kommer att ta många år innan jag lär mig det.
Synd att jag är lite otålig bara.
Får lära mig hantera det också!


Önskar er en god eftermiddag!

Jaha.
Siffrorna blir bara större och större.
Jag som inte känner mig en dag äldre än 25!
HAHA...

Faktum är att varje morgon känner jag mig som 60!
Då är det rätt skönt att veta att man faktist "bara" är 32!

Jag fyller år idag!

Så grattis på mig!

Jag fick en perculatorbryggare av min fru och barn!

Det finns inget godare kaffe än det som är bryggt i en perculator.

Musta när det är som bäst!

Önskar Er en trevlig dag!

För det ska jag ha!

// P 

Så har 2007 anlänt. Vi har förmodligen ett av de intressantaste åren framför oss i och med det kommande husköpet.
Jag ljuger inte om jag säger att nästan all tankeverksamhet kretsar kring detta ämne.
Allt från kommande inköp till flyttplanering.
Det är en väldig massa saker att tänka på.
Men det är skitkul.
Jag ser det inte som en pina utan som en frigörelse.
En frigörelse från något jobbigt till något bra, skönt och roligt.

Imorgon har jag den äran.
Jag firar att jag har varit närvarande i 32 år.
Time flies, är ju inte en underdrift.

Nyåret firades med fam. K.
En helt vanlig och alldeles underbar tillställning med god mat och god dricka.
Raketer för barnen lite tidigare på kvällen och några till vid tolvslaget.
Gabbe var vaken till 01.20.
Han sov lite längre middag i det syftet att han skulle orka vara med lite länge på kvällen.
Fast så länge hade vi kanske inte tänkt. Men, men. Det är bara nyårsafton en gång om året.
Och han njöt i fulla drag.
Vid raketskjutningen ville han vara hos pappa PO.
Så uppkrupen i pappas famn såg han raket efter raket fara iväg.
VId dom första var han lite rädd men det gick över efter en stund.
Det är ju lite vad man som förälder gör det till.
Ska man i avskräckande syfte "spela" lite smårädd själv, så att inte detta med raketer lockar för mycket vid lite högre ålder eller ska man bara låta det vara och göra honom självständig?
Jag tror på självständighet och kommande ansvar.
Skyddad verkstad har aldrig varit min grej. Det har bara blivit så. Livet har valt mig i mångt och mycket.
Jag har givetvis valt livet också och det är ju valen man gör som sätter förutsättningarna.
Oj, där blev det en liten djupdykning.

Vill med detta önska ett riktigt gott nytt år och en god fortsättning.

// P